hatar att vara ensam just nu, minuter känns som en hel evighet, paniken kryper sig på o jag känner inte igen mig själv längre, kan hur som helst, när som helst försvinna in i mig själv o tankarna, de där tankarna, mörka som självaste natten, fy fan för det här. förvirrad men samtidigt helt tom, känner mig tom, men ändå inte, jag är bara ledsen.
aldrig mer, vill aldrig mer uppleva detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar