tom!
hjärtat svider o bara tanken på vad som faktiskt hände i somras, vad som kunde vart nu, vad som skulle vara sen får de att brännas i kroppen, tårarna att rinna. fy fan för de här. drömmer hemska drömmar på nätterna o vaknar upp helt kallsvettig vissa nätter.

uuuh, nää, fan för det här!

i mitt hjärta!

när de gått ett tag

- 5 juli
- 6 augusti
- 12
- 31 mars 2011

o jag har fortfarande inte läkt, kommer jag någonsin att göra de? mitt hjärta är som ett stort o öppet sår. vissa dagar är värre än andra o jag tänker, tänker o tänker, så inåthelvete tänker jag samtidigt vill jag inte tänka, jag vill inte minnas. var på återbesök i förre veckan, de var hemskt, som ett slag i ansiktigt, allting spelades upp i mitt huvud igen, men nu var de borta. Allt de fina, bara borta. Visst, allt såg bra ut, o de e ju alltid nått, men att behöva gå igenom samma prosedur igen, men att nu se att de inte fanns nått kvar, behöver jag ens berätta att jag bröt ihop. Jag försöker att vara stark om dagarna, inte tänka så mycket, fokusera, men ibland är de fan svårt. Idag är en sån dag. Helt plötsligt kom de bara till mig.

(ni som på nått vis lyckats hitta till denna sida vet säkert vad allt detta handlar om, men jag kan inte säga de rätt ut, den här bloggen anväder jag mig utav för att bearbeta, få ut mina tankar o känslor från huvudet, skulle jag inte de skulle varje dag vara en pina o jag skulle nog sprängas tillslut)

bearbeta?

länge sen nu men de går inte en dag på jag tänker på allt som varit, de vill inte försvinna, jag drömmer, tänker o känner tillochmed ibland, är det vad som kallas bearbetning tro? jag vet inte, vet dock att de fortfarande svider, så förbannat, gör så ont i hjärtat. de e klart de kommer fler chanser, men va fan, de hjälper inte att tänka så, de kändes ju så bra, klart man var rädd o halvt panikslagen ibland, men va fan, jaja, de får ta den tid de tar, de har jag beslutat mig för.

puss

idag

börjar om. aldrig mer ska detta få ske. börjar om, idag.
kan fortfarande inte rå för tankarna, rå för tårarna.

tiden läker alla sår?

två veckor sen, fan va fort de går egentligen o vad mycket som kan hinna hända, på bara två veckor. ligger här i sängen nu ikväll, jag känner mig rätt tom, har inte hunnit fatta ännu, allt de har gåttså fort, allt de underbara o härliga förvandlades plötsligen till de värsta jag vart med om i hela mitt liv, inte konstigt man känner sig tom, tillslut hinner tankarna åter i fatt o nu fattar jag, jag fattar de jag tidigare haft så otroligt svårt för att förstå, tårarna kommer fortfarande, jag rår liksom inte för det. Upprätthåller en fasad o en mask bland andra, på jobbet, de tar massor med energi, men så fort jag kommer hem kommer tankarna, de känns helt sjukt de här, skulle vilja berätta för andra om de hemska som hänt, varför emeli inte är den vanliga emeli, varför jag är ledsen o i min egna värld men jag kan inte, jag vill inte, jag är inte stark nog. jag ska kalar det här, vi ska klara det här, måste bara ge mig själv tid, tid att läka.

- två
+åtta

fy fan!

fy fan för det här!
jobbet väntar i vet fan inte om de kommer gå, vart på sjukan mån, tis, ons, fre o söndag. härlig semester! fy faaan!

ett hål i själen

värsta dagen på länge. klockan är snart tre o jag har fortfarande inte kommit upp, ligger i sängen med rullgardinen nere, jag har ingen ork, ingen vilja, i morgon blir de sjukan, klockan åtta i morgonbitti vill de att jag kommer in, det här håller inte. ska försöka sova lite till.

hela min värld är upp o ner.